Vi tar oss fram mellan husvagnar och husbilar. Går till fots genom människors tillfälliga semestertomter. Från en husbil strömmar dansbandsmusik, utanför en husvagn sitter en kvinna och pratar i telefonen med sitt barnbarn som ser på tv någon annanstans i landet, i ett förtält har en annan kvinna somnat i solstolen med munnen halvöppen, grilldoften ligger i luften, en pappa visar sin dotter hur hon på bästa sätt använder sin rosa propellersnurra.
Så många öden som ryms på denna begränsade gräsplätt, så många liv som valt att tränga ihop sig på denna camping just den här sommaren. Så många historier tänker jag medan jag vandrar genom dansbandsmusiken och tyvärr får en lätt klaustrofobisk känsla. I min värld går inte friheten i att vara ute på vägarna i sin husbil ihop med sardinpackandet på campingen.
En sån tur att vi är olika tänker jag sedan och drar en lättnadens suck när vi lämnar husvagnarna och bilarna bakom oss och når älven där jag är farligt nära att citera Ulf Lundell men hellre väljer vad som skulle kunna vara ett naturbetande fårs ståndpunkt Jag är för öppna landskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar