fredag 20 juli 2012

Ballongen

Tänk er en flicka eller pojke,
barn eller vuxen.
Tänk er en ballong
och en färg på den.
Min är röd
alltid röd
som blodet och hjärtat.
Tänk er att hen( ja tamigbövelen här passar hen) blåser upp ballongen
tänk att den lyfter hen högt över hustaken eller skogen eller bergen(beroende på hur man tänker sig det)
att hen svävar fram.
Tänk er att hen släpper ur luften
och att ballongen med rasande fart
krumbuktar sig hit och dit
den tjuter och pruttar
och blir tillslut liggande på marken.
Tänk er att hen plockar upp den,
slänger den i soporna?,
lägger den i en burk med andra ballonger?,
blåser upp den på nytt?
använder den till vattenballong?

Just så tänker jag att drömmar är
att de antar olika form i olika skeenden i livet.

Jag har inte nämnt att ballongen kan punkteras,
att också det är en form.
Men det beror på att jag har tejpat min ballong.
Den tål många nålstick
innan den spricker och trasas sönder.

Det finns också de ballonger som tappas bort
och aldrig nånsin återfinns.

Och de som gör allt för att glömma bort var de lagt sin ballong
men ständigt vet att den ligger i byrålådan.

Kanske finns de också de som inte har någon egen ballong
utan hugger tag i nån annans
och svävar med den.

Och de som förgäves letar...

Och de som är nöjda utan...

Och alla herrelösa heliumballonger som svävar mot universum...

Och... ja, ni fattar!

1 kommentar:

frk. Frida Fortissima sa...

Klart din är röd! Och klart min är rosa! Eller, lite sorgset himmelsblå somliga dagar, då det behövs ett extra ballongsnöre från djupaste Norrlandsskogarna och dalarna.