tisdag 3 mars 2015

När du bestämt dig!

När jag var i den åldern att jag tog in allt mediabrus som då fanns( inte på långa vägar lika mycket som idag och ja, nu tar jag kanske in för lite, jag vet inte) så fanns det en reklam för Lätta som löd När du bestämt dig. Reklamen visade platta brunbrända magar och, tror jag, löparskor.
Min mage är inte platt och jag äter inte lättmargarin, mina löparskor är gamla och slitna men Jag har bestämt mig och det handlar inte om vikt eller att leva sunt eller för den delen inte heller om att stötta reklamens ständiga försök att spela på vår längtan efter det perfekta livet genom att köpa den vara de marknadsför, utan det handlar om att ge sig själv en chans.
Jag har gått och närt en dröm och fastän jag är sådan som oftast gör det jag vill och går efter en inre kompass så finns det också inre trösklar att ta sig över. Saker som gör att kompassnålen börjar svaja, men nu har jag som sagt bestämt mig.
Rimligen undrar du som läser detta vad det är för dröm jag går och bär på och som pockar så pass mycket på min uppmärksamhet att jag nu väljer att kliva över trösklarna. Iallafall undrar du det om du är det minsta nyfiken men jag måste meddela att jag inte tänker delge min dröm här och nu.
Men varför skriva om det då? tänker du möjligen.
Jo, för att upplysa om att blogginläggen kanske kommer att glesna när jag har annat som behöver min tid. Jag har tröskelöverklivning att göra och en kompassnål att följa.

fredag 27 februari 2015

Solens styrka

Jag satt bakom ratten.
På väg.
Bländande sol och uppförsbacke.
Så plötsligt en skugga. Ett ljud. En LASTBIL.
Från ingenstans.
Så stark sol att lastbilen blev till ett spöke som drog förbi.
Tack och lov förbi.
Ett flertontungt fordon fick förbli en skugga, en spökbil, som sprungen ur solen.
Och jag fick fortsätta. Bakom ratten. På väg.

fredag 20 februari 2015

Frågetecknet


Det kan hända... Det händer...rätt ofta... faktiskt...att jag blir irriterad över att folk svarar på en fråga jag ställer, men den senaste tiden har jag satt mig in i deras perspektiv. Vad de ser och hör är en person som ställer en fråga och de tänker att en fråga söker sitt svar. Nu handlar det inte om " hur mycket är klockan?" eller " vad ska du äta till lunch idag" utan mer frågor som man kan fundera över och som olika personer kan finna olika svar på.
Varför jag blir irriterad är för att jag inte är så intresserad av svaret. Jag har alltid varit mer intresserad av frågan. När jag ställer en fråga är det för att en tanke väckts hos mig eller för att väcka en tanke hos någon annan. För mig är det det som skapar ringar på vattnet, som får mig av gå vidare, som driver nyfikenheten och om då svaret kommer på en gång, ja då blir jag irriterad för att jag inte får chansen att se hur många ringar det blir eller vart nyfikenheten tar mig eller för att inte mottagaren ser de potentiella ringarna.
Men som sagt så har jag börjat sätta mig i mottagarens sits och förstå att de inte kan se in i min hjärna utan faktiskt, med all rätt, tänker att en fråga är en fråga och att en fråga vill ha ett svar.
Så nu kan jag se att frågan trots svaret ändå kan skapa ringar på vattnet, och att lyssnarens svar kan bidra till vart nyfikenheten tar mig.
Man kanske kan säga att jag vid 35 års ålder lärt mig att lyssna till råd. Om jag lyder dem är dock en helt annan fråga( som inte nödvändigtvis behöver ett svar)

söndag 15 februari 2015

Leva kattliv

Vilodag; Lapa sol. Andas. Gå. Leva kattliv; Sträcka ut. Vila. Gäspa. Äta.

fredag 30 januari 2015

Haiku

Under en workshop på Berättarfestivalen i höstas skrev jag denna Haiku. Jag hittade den idag och frågar mig vad som kan ha hänt? Några förslag?


Morgonen efter
fläckar på stenplattorna
poliser jobbar


lördag 24 januari 2015

Karusellen

Tivolit hade kommit till stan. Där var färger och musik, glada människor och trötta karusellförare.
Vår huvudperson hade köpt sig en sockervadd och drog loss bitar av spunnet socker som han lät smälta på tungan medan han styrde stegen mot karusellen.
Han lämnade biljetten och och klev ombord, satte sig tillrätta och njöt av att världen började snurra.

Tempot ökade gradvis och den ilande förtjusningen i maggropen övergick i att han började känna sig illa till mods. Sockret hade lämnat en kvalmig kladdighet i munnen och på fingrarna,och han fick en förnimmelse av att det inte bara var karusellen som snurrade honom runt runt i snabbare tempo utan att det också var vad som hände i övrigt. I det vardagliga livet, i det han trodde att han för en stund lämnat när han bestämt sig för att besöka tivolit.
Istället var det som om det kom ikapp honom och han lirkade sig loss och reste sig, tog sig stapplande mot navet av karusellen. Han kunde höra någon ropa åt honom att sitta ner men han fortsatte.

När han kom till mitten lutade han sig tungt med ryggen mot pelaren och fastän han fortfarande snurrade så gick det inte lika fort. Han kunde överblicka situationen. Han betraktade världen som snurrade. Färgerna flöt ihop, ljuden avlöste varandra, människorna blev suddiga och han frågade sig, "Är det så här jag vill uppleva?"

När karusellen stannade och föraren var på väg mot honom för att troligtvis skälla ut och kasta av honom stod han kvar och grubblade över frågan.

måndag 19 januari 2015

Byrån

En byrå med många lådor i olika färger och med olika innehåll - så kan jag tänka på mig själv ibland. Inte så att jag rent fysiskt och bokstavligt är en stabil ganska svårflyttad möbel med handtag( även om det också kan passa in ibland) utan snarare att jag utgörs av ett gäng lådor där erfarenheter och minnen, känslor och upplevelser, tankar och idéer förvaras, och där andra fack står tomma i väntan på att fyllas.
Ibland kan jag också tänka att jag har olika lådor för olika delar i livet och att det finns en massa sätt att kategorisera och fördela i lådorna.
Ibland, om man har många bollar i luften kan det hjälpa att öppna ett fack i taget. Ibland åker någon låda upp fastän man inte är beredd på det och blottar något man inte visste fanns där eller något man inte gärna vill kännas vid och ibland hittar man det man söker i en helt annan låda.
Några dagar nu har jag gått omkring med en massa lådor öppna hela tiden. Runt om i min byrå står lådorna på glänt eller vidöppna. När jag skjuter in en ploppar en annan ut och innehållet svämmar över.
Det gör mig utmattad och jag tänker att det är dags för en rejäl byrårensning, se efter vad som finns i lådorna, men en i taget. Kanske behöver något byta plats, kanske kan någon tömmas och kanske har jag nya saker att sortera in.


lördag 17 januari 2015

Normen

När du säger
varför är du ensam
svarar jag
jag är inte ensam
när du säger
men det är du väl
säger jag
tycker jag inte
när du säger
hittar du ingen
svarar jag
gör jag det så gör jag det
när jag frågar
varför stör det dig
har du inget svar

onsdag 14 januari 2015

Märkligt

Nog är det märkligt
med spinningpass löpband hamsterhjul
om man tänker på det
att cykla cykla cykla cykla cykla cykla
springa springa springa springa springa springa springa
utan att ta sig nånstans
alls



lördag 10 januari 2015

Pusslet

Det var inte livspusslet det var tal om så som uttrycket brukar användas, som en beskrivning av hur man får ihop jobb, skjutsning av barn, matlagning, handling, dagishämtning osv.
Men det var ändå tal om livet som ett pussel och han hade alltid plockat upp pusselbitar. Han fann något intressant, blev fascinerad och bar omkring på den pusselbiten som om den vore en skatt.
När han så hittade en ny pusselbit att förbryllas över släppte han den gamla och den blev liggande i gräset, snön, på stenbelagda gångar beroende på var han befann sig.
Det upprepades ständigt så när han kom på att han ville sätta ihop bitar med varandra kunde han inte hitta rätt. De passade aldrig ihop och han hade svårt att se mönstret. Svårt att sätta ihop en helhet och se en bild växa fram.
Varje pusselbit var en erfarenhet men varje erfarenhet blev för honom en isolerad händelse. Om han varit förmögen att spara pusselbitarna som livet gav honom hade en helhet utkristalliserat sig så småningom. Nu var allting hela tiden nytt och pusslet var mångfacetterat, utspritt och bitarna skavde mot varandra hur han än vände och vred dem. Ju längre han gick desto större växte sig behovet att få dem att stämma överens.
Han fortsatte leta, fick ingen ro, var ständigt på vandring efter pusselbitar.

fredag 9 januari 2015

Kort Summering

Jag tänkte att jag skulle göra en tillbakablick på året som gått för att se vad jag skrivit om, vad som upptagit mig, så jag läste igenom 2014s inlägg.
I början skrev jag att 2014 mycket möjligt kunde bli ett surkärringår, se Ut med det gamla och in med surkärringen. Det blev det inte. Istället tycker jag att många texter vittnar om tacksamhet över tillvaron, livet och människor i min närhet, ex Lucka 8 - Änglar. Dock har vissa delar av surkärringen genomsyrat mig lite. Inte så att jag gått till angrepp och varit kärringen mot strömmen bara för att, utan på så vis att jag verkligen gått in för att göra det jag vill, vara den jag är och välja utifrån mitt eget tycke, ex Prick till prick.
Och så här i början av 2015 tänker jag att jag ska fortsätta med det, för är det något som bär lyckan med sig så är det att leva sina drömmar och vara tacksam.
Till er som läser önskar jag ett fint år och att ni tittar in här då och då.

måndag 5 januari 2015

Lyckan till vårt BÄSTA PRIS

Förstrött vände jag blad efter blad i en reakatalog när jag plötsligt bläddrade förbi "Lyckan till vårt BÄSTA PRIS"
Va! tänkte jag, Vad är detta?! Allt prat om att lyckan inte går att köpa för pengar och så rear de ut den här, hur är det möjligt? Är det en säljbluff eller är det påståendet att lyckan inte går att köpa som är en bluff!!
Frågorna hopade sig medan jag bläddrade tillbaka i katalogen; Finns det en lycka som fungerar för alla eller har de olika modeller, storlekar? Tillämpas öppet köp så att man kan lämna tillbaka om man inte blir nöjd? Finns det garanti? Hur mycket blir frakten, väger lyckan tungt eller är den lätt som en fjäder?"
Jag hittade till sidan och där stod " Lakan till vårt BÄSTA PRIS"
De fanns i olika modeller, storlekar och färger. Om det fanns öppet köp, garanti och vad fraktkostnaden skulle bli bemödade jag mig inte titta efter. Jag är inte ute efter några lakan.
Och Lyckan, den tycker jag att jag har ändå, den ilar till lite nu och då. Men hade det varit rea hade man ju kunnat bunkra lite för sämre tider. Utifall att.

fredag 2 januari 2015

Odjuret har vaknat

Det har legat fjättrat ett tag, gett sig till känna ibland men hållit sig lugnt. Nu har endometriosodjuret vaknat. Det verkar ha vant sig vid medicinen och vädrar morgonluft. Det trampar omkring, biter och river, bökar och vänder sig. Får mig att ligga däckad och inte orka med allt jag vill.
Men imorgon, imorgon ska det inte få styra mig. Imorgon ska jag tänka på odjuret som ett husdjur istället, för det är ju vad det är. Något som huserar i min kropp och som jag helt enkelt bara får lov att ta hand om så gott det går.

torsdag 1 januari 2015

Tillförsikt

jag känner tillförsikt inför året som just börjat
jag känner mig som flaskan med bubbel på nyårskvällen
sprittande, kittlande, sprudlande och med inneboende kraft att skjuta iväg vilken kork som helst