Om vintern står trädet kalt och naket med ett stort risigt skatbo inbäddat bland grenarna. Det drar ögonen till sig men om sommaren döljs det i bladgrönskan.
På samma sätt som skatorna samlar pinnar och bygger sitt bo bildar oron efterhand en allt större rishög bland revbenen. Sakta läggs del efter del på plats. Det skaver och spretar och fastän man försöker dölja det och fokusera på annat, klä in det i löv, står man så småningom där som ett vintrigt träd med ett enda stort tjorv i bröstkorgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar