Att höra samman

Vi var på bröllop i helgen och träffade delar av släkten. Sådana som vi inte träffar så ofta men sådana som ser att sonen har Lundgrenska ögon. Sådana vars mormor var min farmor. Sådana som har fler minnen än jag av vår gemensamma historia och kan berätta om den. Sådana som har möjligheten att öppna upp nya dörrar och ta fram dolda skatter, lysa upp mörklagda vrår och ge en mer komplex bild på en av de fem V:na som skådespelare får lära sig men som är väsentligt för alla: Varifrån kommer jag?
På tåget hem pep det i telefonen; En bild av en matta som min farmor vävt fick representera det samtal vi haft om hennes förmåga att göra vackert omkring sig trots fattigdom, om händernas arbete och de gröna fingrarna. Egenskaper som det visade sig att vi ofta tänker på, oberoende av varandra, i olika delar av landet och som farmor/mormor står som sinnebild för och som lever kvar i oss. Varm om hjärtat tittade jag på den vävda nu slitna rutiga mattan och tänkte att det är fint att höra samman.

Icke önskvärd look-a-like

På toaletten
Öppnar toalettlocket
I vattnet flyter bajsrester
som bruna flagor

Vid kaffeautomaten
Trycker på knappen
Tappar upp tevatten
I vattnet flyter bruna flagor

Häller ut vattnet i toaletten
Spolar.

Ett år av saknad

Vi stod vid graven idag, i solskenet
och mindes förra årets regn
då himlen grät tillsammans med oss
Också idag rann tårarna
näsdukarna vättes
Ett år av saknad har passerat
Den akuta krampaktiga sorgen har fått mjukare kanter
den böljar mer än stormar
slipar sakta ner det vassa
rundar av smärtan till saknad
låter glädje och sorg gå hand i hand
men ännu
tillåter den inte minnen utan tårar
Boken där jag skulle anteckna historierna, minnena, anekdoterna
ligger orörd
På första sidan ett foto
sedan inget mer
Ännu kan jag inte skriva ner
historien om batterisyran som frätte sönder skon,
den om död mans kalsonger,
den då ficklampan fick agera extrastrålkastare till bilen
och alla de andra
som han tyckte om att berätta
tillsammans med de som vi själva minns
Skriften kommer att bli plumpar
av tårar som droppar
suddas ut till grå skuggor
Jag bevarar minnena
i hjärtat
tills tiden har slipat lite till.

The handy(wo)man

Sonen: Gräsklipparen fungerar inte!
Jag: Har du tömt behållaren?
Sonen: Ja, och kollat så att kontakten inte lossnat.
Jag: (Suckar) Det är säkert inget fel på den.
Jag: (går ut och upptäcker) Gräsklipparen fungerar inte! Den morrar inte ens som den brukar göra om man försöker starta den med för full behållare.
Jag: (förvandlas till The handy(wo)man och skruvar loss höljet över motorn på gräsklipparen.)
The handy(wo)man: (Lossar skruvarna till starthandtaget.)
The handy(wo)man: (Följer sladdar och trådar med finger och blick.) Allt verkar helt.
The handy(wo)man:(upptäcker) Den gulgröna tåten i skarvsladden har smitit från sin position. Koppartrådarna spretar retsamt åt alla håll .
The handy(wo)man: (tittar ner på den avklädda gräsklipparen som fungerar hur bra som helst om man bara kopplar den till en annan sladd.)
The handy(wo)man: (lägger på en viktig "Jag ska lära dig om livet-min" och visar sonen hur en gräsklippare ser ut inuti.)
Sonen: (har klippt halva gräset med handjagare och fortsätter med det)
The handy(wo)man: (funderar ett ögonblick på att förvandlas till Ecoqueen och ivra för ständig handgräsklippning med miljö, hälsa och gödsling av gräsmattan som argument men håller tyst, skruvar tillbaka gräsklippardelarna och går in för att laga sladden.)

Stark och söt

Till min förvåning insåg jag häromdagen att min bordsgranne hade samma egenskaper som jag själv!

Sättet att titta på träd

Många har säkert upplevt fenomenet att man när man är gravid, eller ofrivilligt barnlös, plötsligt ser massor av barnvagnar, när man börjar jogga ser horder av joggare( som skiljer sig från fenomenet att se medelålders män i cykelmundering efter vägarna eftersom att man inte själv behöver vara aktiv för att upptäcka dessa), hur man när någon närstående insjuknar i cancer blir medveten om andra som har cancer osv. Detta att man blir uppmärksam på något som man tidigare bara ägnat någon flyktig tanke. Det verkar då som om jorden plötsligt blivit befolkad av människor som håller på med det man själv gör eller befinner sig i samma tillstånd. Man ser saker på ett nytt sätt, utifrån en tidigare om inte död så dold vinkel.

Denna vecka går jag en kurs där jag bland annat har lärt mig beskära äppelträd och nu har det inträffat: Mitt sätt att se äppelträd har för evigt(tror jag) förändrats.
Jag går förbi en trädgård och där jag tidigare tänkte; Åh, de har äpplen! tänker jag nu; kan jag kasta igenom en hatt?

Endometrios

Man håller ihop under dagen
med värktabletter och vilja
sedan
långt ifrån dagens brus
sprängs man i bitar.

Nåja.

I morse medan jag sträckte mig efter perkulatorn för att hälla upp en kopp kaffe tänkte jag på hur fantastiskt det är att jag inte varit förkyld på, ja jag kan inte ens komma ihåg hur länge. Vidare tänkte jag på att ryggen håller sig på plats och kände mig stolt över att jag nog lyckats med företaget att träna och stabilisera upp "hela korsetten" som det brukar heta. Jag kände mig stark och oövervinnerlig.
En timme senare under morgonens joggingrunda small det till i vaden och förvandlade det som jag inbillar mig spänstiga löpsteget till linkande och vaden till hård och svullen.

Nåja.

Jag är inte förkyld.

De idoga och de okuvliga

Det är någon som äter upp rucolan
Som hinner före oss
Som är snabb trots sin långsamhet( misstänker snigel)
Idog
En liten mun tuggar i sig de peppriga bladen,
flera små munnar kanske,
många små magar som mättas
Som växtfiberskelett står plantorna i klungor
Tilltufsade
Utarmade
Men okuvliga

Reinvention

Då och då hamnar jag i Dra mig undan och reflektera över vad jag håller på med-perioder. Jag drabbas också av Men vänta, nu håller jag ju på med något annat än det jag började med-faser och så kommer en liten livskris farande som en kastby eller en tornado och snurrar runt mig med frågan Vad vill jag egentligen med mitt liv? Sedan kan det gå över på ett ögonblick för att jag får solvarma jordgubbar eller när en främling ler mot mig på stan eller något annat som får en blåsande varelse att stanna till och bara vara och tycka att allt är bra precis som det är. Att allt är enkelt och meningsfullt i det rådande ögonblicket.
Det händer också ganska ofta eller ska jag säga mycket ofta att jag känner mig instängd i ett sammanhang eller ett koncept och måste då genast frigöra mig från detta och kanske ta avstånd ifrån det.
Trots det vill jag alltid sätta etiketter på mig själv, ta ut riktningar för hur jag ska handla och vart jag skall färdas. Jag tror på något sätt alltid att det ska lyckas tills jag inser att jag är alltför spretig, att jag tycker att så mycket är roligt, att jag vill än de ena än det andra och ibland inget alls.
Jag har låtit bli bloggandet ett tag av den anledningen. Jag har klurat på ett sätt att få ihop mina olika uttryck i ett och samma forum, att på något sätt samla informationen om att jag gör berättarföreställningar, skriver, regisserar, att jag gärna fuskar med sådant som hör bildkonst till bara för att se om jag lyckas, samt att jag nu också börjat utbilda mig inom dans och vill kombinera det med teatern. Jag vill också få med det kreativa samarbetet med min vän Frida, "Madame Lovetts". Jag har funderat över en hemsida och ett företag kombinerat med blogg och diskuterat med vänner men inte kunnat komma fram till någon bra lösning. Därför fortsätter jag nu på inslagen väg men med ändrat namn på bloggen. Och för att vara riktigt säker på att jag inte måste bryta mig fri från något av mig själv fastlagt koncept så skriver jag att det på den här bloggen kan dyka upp precis vad som helst men att det oavsett om det rör sig om bild, text, teater, rörelse eller vad det kan tänkas vara så berättar det något. Tror jag...