lördag 30 november 2013

Alternativt julevangelium

Vid den tiden då höstens hårda jobb resulterade i julföreställning efter julföreställning och rekvisitan packades in i förrådet och kostymerna tvättades, utgick en känsla av möjlighet till fritid för de inblandande. Alla gick då för att ägna sig åt något annat för dem betydelsefullt. Och Sara-Kajsa som genom sin härkomst hörde till de introvertas skara begav sig från det gula huset på landsbygden, till småstaden Sollefteå för att låna en trave böcker tillsammans med sitt anteckningsblock som var havande med en hel massa intressanta titlar.
Medan de befann sig där var tiden inne för skyltsöndag och julhandel men Sara-Kajsa lindade in alla tankar på julstress i ett tomt ark från anteckningsblocket och lade dem i papperskorgen eftersom det inte fanns plats för sådana tankar bland böckerna.
Då stod bibliotekarien framför henne och kunskapen om hur man hittar i register lyste omkring hen och Sara-Kajsa greps av stor tacksamhet och bibliotekarien sade "Var inte förvirrad. Jag hittar allt du har på din lista" Och plötsligt var där en stor himmelsk här som prisade bibliotekariernas arbete och bibliotekens existens.
När den himmelska hären farit ifrån dem upp till himlen skyndade Sara-Kajsa iväg och fann alla titlar hon sökte för se: allt var såsom bibliotekarien sagt henne.
Med traven med böcker på sin arm vände hon tillbaka mot det gula huset, öppnade första boken, tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det.

fredag 29 november 2013

Små förrymda solar

Clementinerna rullade ut över parkeringen
som orangea små bollar mot den mörka asfalten
De smet mellan nätet och lådkanten
såg sin frihet och hoppade
Ingen bil körde över dem
förarna rattade slalom
mellan de utplacerade solarna
Jag fortsatte mot bilen
med allt för många kassar
allt för otillräckliga armar
för att hålla lådan upprätt
för att förhindra clementinernas flykt
Och där fanns tröttheten
och telefonen utan pengar
och halsduken som blåste över ögonen
och fredagen som gick över i kväll
och julen i antågande
och människorna i strid ström
mot fredagsmyset
Mina clementiner utspridda men hela
fann sig i att bli upplockade
när kassarna nått bilen
när mina armar frigjorts
Och asfalten fann sig i att inte längre vara upplyst
av små förrymda solar

Låt oss

Låt mig pröva mina tankar mot dig
låt mig ta del av det mönster din hjärna följer
låt oss tillsammans skapa nya banor
där du ser vad jag ser
och jag ser vad du ser
göra det upplevda större
vidare
öppnare
lås inte in dig
lås inte ut mig
låt hjärnan stå i förbund med hjärtat
stocka inte igen kanalen
med transfetter
eller rädslor

tisdag 26 november 2013

Beklagligt behagligt

Han hade sagt att hon var behaglig under arbetsintervjun. Jodå, och det var inte första gången hon hade fått höra det. Titt som tätt klämde folk ur sig att hon var behaglig. Behaglig? Vad var det för nåt att vara? Ingenting hon hade för avsikt iallafall. Hon ville vara allt annat än behaglig, ansträngde sig till max för att inte vara behaglig men ändå verkade hon sjunka allt djupare ner i den sumpiga behagligheten. Hon ville beröra eller förgöra, bara inte vara behaglig. Hon ville inte sitta i soffan i behagliga mjukbyxor framför tv:n och skratta behagligt, inte sprida ett behagligt leende och en behagligt fräsch doft av nyduschad, inte bjuda på fika och behaglig samvaro, inte gå till jobbet som behagligheten själv. Hon gjorde grimaser och andades lökandedräkt, sa fula ord och obekväma sanningar, pekade finger och slutade ett tag använda deo, ändå var hon behaglig.
Hon ville inte att prästen på hennes begravning skulle säga; Vi kan alla här vittna om hur behaglig hon var som människa. Och att någon i församlingsgården under begravningskaffet skulle säga; Jag tror att alla håller med mig när jag säger att hon efterlämnar ett stort moln av behaglighet.
Beklagligt var det. Alltihop. Lika beklagligt som att hon aldrig fick några magrutor utan bara en mer putande mage av att träna magmusklerna eller som att hon den dagen hon iklädde sig pyjamas och ansiktsmask redan klockan sju på kvällen och tog fram en stor bytta chokladpudding fick besök när det aldrig händer annars och då fick höra hur behagligt det var att hon var så avslappnad och okonstlad.
Förresten vet hon inte vilket som är mest obehagligt; magrutor eller fettvalkar? Det beror nog på vilka hon möter och som det verkar kommer de antingen att säga; du är så behagligt fit och tränad eller vilket behagligt och klädsamt fluff du har.
Han hade sagt att arbetsplatsen kunde må bra av en behaglig personlighet och hon hade bytt taktik eftersom ingen verkade bry sig om löklukt och fingerpekande och tänkt att; Jag ska var sååå behaglig att du kommer att ångra att du anställde mig!

tisdag 19 november 2013

Och tråden blir en matta...

Hans blick var intensiv och koncentrerad, nästan krävande. Den lät ingenting undkomma utan skärskådade allt med lika stor intensitet, som om den ville tränga igenom någon barrikad, se en sanning bakom fasaderna, se hemligheterna som vi alla försöker dölja eller inte ens är medvetna om.
Men så märkte jag att hans ögon tårades, att han grät. Ljudlöst. Vid flera tillfällen lyfte han glasögonen och torkade nederkanten av ögat med handryggen. Min nyfikenhet väcktes. Min benägenhet att spinna berättelser tog form. Varför tårades ögonen? Vilka sorger doldes bakom den krävande blicken? Vilket mod krävs inte för att så benhård stirra livet i vitögat? Vilken styrka krävs inte för att se så intensivt in i en annan människas ögon och också visa sig sårbar?
Så tänkte jag och började spinna min berättelse, väva en matta som skulle bli hans historia. Tills det slog mig att hans ögon kanske tårades just för att han stirrade så intensivt, för att han inte lät ögonen vila i en blinkning eller två, för att han inte tillät sina ögon att återfuktas utan höll dem öppna så länge att de sedan var tvungna att producera mer tårvätska för att upprätthålla balansen och undvika att ögonen skulle torka ut och skrumpna som russin.
Min matta stannade vid en tråd. Berättelsen kom av sig.
Men ändå... hur kom det sig att hade en sådan orädd blick, att den aldrig vek bort, inte gömde sig i flirt, inte vandrade bort i tankar, att den naglade fast?
Och tråden blir en matta...  Och en ny berättelse tar form...

fredag 15 november 2013

Magin

Det klingar till och en anspråkslös melodislinga finner sin väg genom luften till ditt öra. Och i just det ögonblicket är himlen skymningsröd och trädens grenar strävar upp mot den varma färgen. Och dina tankar går mot körsbärsblom fastän det är helt fel årstid och helt andra träd, men i just det ögonblicket har någon strukit ett penseldrag av magi över dig och världen runt omkring. Och du vet att just denna natt kommer stjärnorna att tindra klarare än annars. Och tankarna som kommer till dig är fyllda av visshet. Och allt är förtjusande vackert och självklart, också du. Och känslan är så stark att bröstkorgen nästan brister när den vill andas, när den vill uttrycka sin glädje. Och sedan tonar melodislingan ut, lämnar dig ensam med din för stora bröstkorg och dina inbillade körsbärsträd. Plötsligt är den bara borta lika hastigt som den kom; Magin. Men du vill fånga den och bära den med dig som en ton att plocka fram när det behövs, en melodi som gör stegen till en dans. Du vill stryka penseldrag efter penseldrag runt omkring dig. Hitta den magiska färgburken och de förrymda tonerna. Plantera ditt eget körsbärsträd och bjuda in alla som vill att se det sträcka sig mot den skymningsröda himlen.

Vinterpromenad

Nu är den här
den krispiga luften
de frostiga grenarna
och det mjuka vita täcket som bäddar in oss i vinter
som får våra steg att tystna
men efterlämna spår
som gör att promenaden blir ett äventyr och en lek
där jag placerar mina fötter i de föregåendes spår
ser om de passar
jämför mina sulors avtryck med de andras
räknar hur många som gått här innan mig
följer en hunds tassavtryck som på hundars vis
ringlar fram, än hit än dit
på jakt efter nya lukter
Ännu är det tunt
lagret av snö,
mer som en filt än
ett fluffigt duntäcke
Nu är det tid att njuta
av att den mörka, dystra hösten lysts upp
och av att snöskoveln ännu kan stå orörd


lördag 2 november 2013

Portvinsnäsan, hatten och att vara människa

Den lilla tanten har på sig en ljust rosa hatt av ett tyg så mjukt att man vill klappa det med handen, som ett gosedjur eller ett äkta litet djur. Den rynkiga kinden är täckt med puder och ser så len ut också den, att man vill stryka med handen. Mitt emot henne sitter en farbror med portvinsnäsa och grovporig hy. Hans näsa är så bucklig och blåröd att man vill titta lite för länge, vill undra varför den blivit sån. De äter köttbullar med potatis och sås och säger något till varandra emellanåt. Hennes ögon glittrar, hans ser jag inte eftersom jag sitter bredvid, restaurang är fullsatt. Jag tänker på deras olikheter. Det lena mot det grova, det ljusa mot det mörka. Deras val av färg, hon i rosa hatt, han i blå flanellskjorta. Att de nog en gång har varit den där Kvinnan och den där Mannen enligt alla mallar och modeller såsom det skulle vara när de var unga men att de med åldern jämnats ut, närmat sig varandra. Det grova har blivit mjukare, det lena lite kantigare. Jag tänker att de kanske har kommit dit, efter så många levda år, att de kan vara människor med varandra såväl som att de kan vara kvinnan och mannen tillsammans, oberoende av yttre attribut. Jag hoppas det.

fredag 1 november 2013

Lapptäcket

Ett lapptäcke är jag. En bröllopsgåva till dig. Levereras i brudkista med smidesdetaljer. En kaskad av färger och mönster, som att se in i ett kalejdoskop, när du öppnar locket. Omatchad men ändå behaglig att titta på, som sytt av någon som inte brytt sig om begrepp som måttfullhet och stil men som ändå och kanske just därför ägt öga för helheter. Och jag kommer att värma dig kalla vinternätter, när du lyft upp mig ur kistan, sluta tätt kring din kropp när det stormar. Och när du blir gammal kommer jag att ligga i ditt knä, över dina värkande ben, med din rynkiga hand strykande mina sömmar.

Att se rött när det är grått

Dagens rekommendation!

Du behöver:
En grå höstdag som börjar med dimma och går över i regn
En smärre livskris
Röd färg
Pensel
Vägg eller stor duk
Musik

Gör så här:
Starta musiken på hög volym. Doppa penseln i färgen. Gör stora svepande penseldrag. Voila! Snart ser du bara rött och har glömt allt vad grått heter.