söndag 25 november 2012

Man tager vad man haver

Jag bor åtta kilometer från närmsta affär. Det är inte så fasligt långt. Det finns de som har flera mil. Men det är för långt för att sticka iväg och köpa grejer bara sådär som man kan göra om man bor i samma hus som affären. Särskilt om man vill spara på både pengar och miljön.
Ibland händer det dock att jag börjar baka eller laga mat och upptäcker att en ingrediens saknas. Jag är ingen vidare social typ som går och frågar grannen om jag kan få låna en kopp socker eller vad det är som saknas, utan tager vad jag haver.
Igår drabbades jag av det stora gravlaxbegäret och fick för mig att jag skulle tillaga en gravlaxsås till den, men upptäckte när jag redan satt igång att jag saknade både dill och en olja med neutral smak. Resultatet blev en intressant smaksensation bestående av senap i kombination med oliv eftersom det var den enda oljan jag hade.
Men jag måste säga att jag inte förstår varför man köper gravlaxsås färdigt i burk? Det var fantastiskt lätt att göra och består enbart av sådant som man har hemma....eller ja...ehhh...för det mesta...

Pust!

Med det jobb jag har kommer jag aldrig att hinna med julstök och mysigt adventspyssel. Iallafall inte när man som jag bara måste undersöka om det går att sy en vargmössa, göra groddräkter, tillverka ett krokodilhuvud, bygga en drake och måla ett björnansikte. Pust! och om en månad har det varit julafton redan.

lördag 24 november 2012

Inträde

Jag fick en sån här:
och blev omnämnd och länkad av frkfridafortissima. Fantastiskt!och ett inträde i bloggvärlden som jag inte riktigt känner till men så här verkar det fungera:

Välj 11 favoritbloggar
Berätta på din blogg vilka du vill ge utmärkelsen till och länka till deras bloggar


Kopiera post-it-lappen och sätt den på din blogg

Svara på de frågor du fått

Hitta på nya frågor för de 11 som du ger utmärkelsen och skriv på deras blogg att de har fått den

Här delar jag med mig av några bloggar jag tycker om. Gemensamt för dem är att de inspirerar mig till kreativitet och skapande, något jag har svårt att leva utan.

LunaDsign -
för underbara, tokiga, roliga filurer
Cronholm - 
för hennes som det verkar aldrig sinande manusskrivarlust
frkfridafortissima -
för orden, de som beskriver hur allting är
 ankis -
för hennes blick och beskrivande
karinskonstgrepp-
för hennes självdistans och fallenhet för att rita på väggar
annaritar-
för att hon får mig att vilja kunna teckna
annalidstrom -
för att hon bla samlar skrot
ekonördarna -
för deras val att leva ekologiskt
gröna skafferiet-
för att fler borde äta efter säsong och mer grönt
bakemyday-
för att han att formar chokladbollsbajskorvar
norrfrid gårdsbutik -
för att de säljer ekologiskt kött och lever sin dröm

Jag återkommer med frågor senare men här är svaren på de jag fick:
Vilken är din bästa tid på dygnet ?
Morgonen, då allt är stilla och förväntan finns i luften och klarhet i sinnet.
Vad ville du bli när du var liten?
Allt möjligt. Målare som pappa, kock som moster, bilmekaniker för att jag ville ha blå overall och olja på fingrarna, djurskötare av ungefär samma anledning, sångerska, simlärare.
Vilket är det vackraste, fulaste och roligaste ordet du vet?
Just nu är mina favoritord otymplig och behändig. Jag har alltid tyckt att samkväm är ett fult ord men det vackraste och roligaste måste jag fundera över.
Vad skulle du vilja vara otroligt skicklig på?
Kroppslig och mental kontroll. Fascineras mycket av akrobater, kung fumästare, yogis ja alla som förenar och behärskar dessa två.
Vem skulle du vilja vara om du inte fick vara den du är?
En akrobat, Kung Fu mästare, yogi eller en figur i mumindalen.
Vad skulle du önska att du kunde tro på?
Att makthavare inte missbrukar sin makt.
Vilken låt lyssnar du på när du behöver: 1. Elda på din ilska. 2. Gråta ut. 3. Få utlopp för din glädje.
Är överhuvudtaget ingen musiklyssnare men lyssnar gärna på texter( som har musik till).
 

Det sammanbitna strecket

Bitterheten hade karvat fåror i hennes grå ansikte och omvandlat de en gång mjuka läpparna till ett sammanbitet streck. Hon hade lämnat sina drömmar bakom sig och förtalade de som levde det liv hon en gång velat ha. Hoppet var begravt under år av realitet. Strecket var draget mellan fantasi och verklighet och aldrig möttes de två.

Som svallvågor

För ett tag sedan skrev jag om min föreställning Öliv- också ensamma hjärtan klappar. I den återkommer repliken "Tänk så konstigt att alla bara går på med sina liv" två gånger. När kvinnan som ung säger det har hon drabbats av kärleken, hennes liv blir aldrig som förr igen och när hon senare i livet är med om att någon som står henne nära dör upprepar hon den.
För mig är den frasen i nuläget mycket relevant. Min älskade pappa gick bort tidigare i höst och nyligen har jag varit i Kina. Båda dessa händelser har satt igång en rörelse i mig, en rörelse som jag inte vet vart den är på väg, bara att jag måste följa med. Men de flesta runt omkring märker nog ingenting. De går på med sina liv och träffas av sina insikter som sätter deras inre i rörelse men som går mig förbi.
Att komma hem från en resa som på något vis rört vid något essentiellt och försöka delge någon annan det är svårt. Det går inte att hitta orden. Det är inte heller färdigt. Det måste få vara ifred. Det är som när ett fartyg klyver ytan. Först långt, långt senare slår svallvågorna in mot stranden och då finns förhoppningsvis orden.

torsdag 22 november 2012

Som en uppskruvad leksak

Ibland är det så nära..så alldeles inom räckhåll... men det går inte att få fatt i... det glider undan lika snabbt som det förnims. Den där sanningen som kanske inte är någon sanning annat än just då och för mig. Men ändå...
Det är som om något gått förlorat, något stort. En saknad efter något man inte vet vad det är, bara att det är eller iallafall att det var, i den stunden.
Och där någonstans tar den vid; jakten eller mildare uttryckt; sökandet, som håller en uppe...som får en att gå...

onsdag 14 november 2012

Öliv- också ensamma hjärtan klappar

I måndags gjorde jag min föreställning Också ensamma hjärtan klappar på Kura Skymning. Föreställningen skrev jag inför Norrländska litteratursällskapets sommarmöte förra sommaren. Då var temat öar och det blev en föreställning som tar avstamp i John Donnes "Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela. Om en jordklump sköljs bort av havet, blir Europa i samma mån mindre, liksom en udde i havet också skulle bli, liksom dina eller dina vänners ägor; varje människas död förminskar mig, ty jag är en del av mänskligheten. Sänd därför aldrig bud för att få veta för vem klockan klämtar; den klämtar för dig."
Det är en föreställning om en kvinnas liv från ungdom till ålderdom och också om den unga släkting som finner kvinnans samlade brev, och hur de två sammanlänkas. Det är en monolog om ensamhet och livsval och om kärlekens betydelse. Iallafall skulle jag beskriva den så. Någon annan kanske säger annorlunda.
Hur som helst, så blev jag mycket rörd över att publiken på Kura Skymning som bestod av mestadels äldre människor kom fram och tackade och tyckte om texten. Det känns fint att få dessa människors, som levat och vet något om ungdom och ålderdom och allt däremellan, varma ord och omfamningar. Det känner jag, är det finaste betyget.

Att vända en dag

Häromdagen gick jag in i en butik lite taggig och vass i kanten. Jag kom ut glad och förundrad och var det resten av dagen. Varför? För att jag kom ut med sprillans nya skor? Nej. För att jag köpte en stor chokladkaka och tryckte i mig? Nej. För att jag möttes av medmänsklig värme. Jepp! Så lätt kan det vara att vända en dag!

I byggbranschen eller Polyuretanlimsblues

När man känner sig som polyuretanlim
Då man helt enkelt vill expandera
och fylla ut alla håligheter i tillvaron
skumma ut över alla breddar
När man känner ett stort behov
och en lust att växa
När man vill ropa till världen
till dem man har nära
Hallå!
Se det jag ser!
Väx med mig!

Ja då är det sorgligt
att vara instängd i en flaska
eftersom polyuretanlim expanderar
först i kontakt med
luftens eller materialets fuktighet.

tisdag 13 november 2012

På badhus i Kina

På badhus i Kina har alla badmössar. Svarta huvudsvålar sticker upp ur vattnet här och där. Man har också sidenpyjamas och Foppatofflor( inte originalet). En fin tanke på något vis, att alla ser likadana ut bortsett från att det finns några olika färger på pyjamasarna.
Reseledaren har berättat för oss att när man går på badhus i Kina så klär man av sig och lägger kläderna i ett skåp, sedan går man naken nerför en trappa till duscharna. Man tvättar sig noggrant från topp till tå innan man sedan går ut till ett annat rum där man blir tilldelad sig en pyjamas.
Vi har känt varandra i fem dagar, vi som reser tillsammans. På femte dagen befinner vi oss i världens största badhus och går allihop utan en tråd på kroppen men med foppatofflor på fötterna skrattande nerför den långa trappan. Man tar seden dit man kommer säger någon. En annan säger; vilken tur att det inte hänger speglar efter vägen från omklädningsrummet till duscharna.
Reseledaren har berättat att han ibland tar grupper till badhuset direkt efter ankomsten till Peking så att de får fräscha till sig efter den långa flygresan och jag måste säga att om man börjar sin Kinaresa med att slänga av sig de förskönande paltorna, dra på sig en tajt badmössa och äta lunch i pyjamas, ja då är isen bruten och man är redo att uppleva Kina.