Tantkunskap

Jag har påbörjat en kurs i tantkunskap. Den ger inga som helst högskolepoäng och är inte berättigad studiemedel. Vad man däremot får är livskunskap hur pretentiöst det än låter.
Idag: Tunnbrödsbakning.
Så här tänker jag: All ny teknik som sköljer över oss kommer vi att lära oss hur som helst, för att vi måste, för att kunna leva i samhället, men den kunskap som tanter och gubbar bär på kommer att glömmas bort om vi inte tar till vara på den. Det vore synd för de vet en hel del.
Så mitt tips är: Grabba tag i första bästa tant eller gubbe i din närhet. Har du ingen så besök en hembygdsgård och se vad du kan hitta. Be dem lära dig något matnyttigt och du får säkert en massa livserfarenhet och övriga tips av bara farten.

Aldrig förberedd

Det kommer över mig ibland
slår in revbenen
blockerar luftströmmen
Att han är borta
aldrig mer kommer tillbaka
inte i den form jag känner honom
Det punkterar vardagen
när som helst
Jag är aldrig förberedd
trots att jag hela tiden vet.

Allergi

Tror att jag ska göra ett allergitest men tror mig också veta vad det kommer att visa:

Kanin - 3 - Tar sig uttryck i  kliande näsa, nysningar och snuva
Katt - 4 - Tar sig uttryck i kliande näsa, nysningar och snuva
Gräs - 5 - Tar sig uttryck i kliande näsa, nysningar och snuva
Sammanträden - 5 - Tar sig uttryck i dränering av livslust

Hallå!

Hallå! ville hon säga. Hallå, hallå! Men sa det inte. Tänkte kanske att det skulle studsa tillbaka mot henne, eka mellan stängda öron. Tänkte att mottagaren hade vänt sig bort och inte längre ville se eller höra. Hon ville inte längre vifta och hoppa upp och ner för att synas utan bara bli sedd. Inte behöva påvisa sin existens.

Bubbelbadsbesvär

Bubbelbadet verkar varmt och inbjudande. Jag vill sitta där ett tag och låta bubblorna göra min kropp avslappnad och mjuk. För sent ser jag att bubbelbadet är upptaget. Där sitter någon dold bakom en växt. Jag tvekar, men inser att det skulle bli alltför tydligt om jag vänder om nu när jag dessutom sagt högt och tydligt att jag ska bubbla.
Mina fötter kliver ner för trappstegen. Jag snavar eftersom bassängen är ny för mig men sätter mig sedan -  och hamnar i hissläget. Det läge då man inte vet vart man ska titta, om man ska säga något eller låta bli? Bubbelbadet är alldeles för litet för oss två.
Istället för att fungera som massage skaver bubblorna mot kroppen. Allt blir obekvämt men ingen av oss ger upp och lämnar badet. Jag säger något, får ett svar, sedan tystnad och ögon som letar efter något intressant någon annanstans. Men inget intressant händer i badhuset. Vatten strilar, en mamma gäspar. Desperat vänder vi huvudena i underliga lägen för att slippa se varann i ögonen. Sedan avtar bubblet. Vattnet blir stilla och tystnaden ännu mer rådande. Genom den genomskinliga vattenytan syns våra fötter och ben som ingen av oss kan sträcka ut. Bassängen är formad så att vi sitter fastkilade i ett läge. Det läget är: alldeles för nära.
Så ser jag den! Skylten där det står att man bör lämna badet när det inte bubblar för att vattnet ska renas. Jag ser min chans och hasplar ur mig något om detta medan jag snabbt reser mig med badkläderna stramande om kroppen. Jag kliver upp två trappsteg och lämnar lättad det besvärande bubbelbadet.

Känslan av spindelnät

Det känns som att jag glömt något. Hela tiden går jag omkring med en bestämd men ändå diffus känsla av att det är något jag missat. Det, vad det nu är, är halt som en tvål i ett badkar och lekar kurragömma bland mina hjärnhalvor. Det sprider sig ner mot magen och irrar omkring där som ett instängt bi. Jag har den där känslan av att när som helst gå rakt in i ett spindelnät. Den, när man inte ser att något blockerar vägen förrän man har hela ansiktet fullt med tunn, klibbig väv och man har ödelagt den stackars spindelns arbete.

Hål i huvudet

Jag har hål i huvudet
Det måste vara så
helt enkelt
Det dyker upp
otrevliga överraskningar
obetalda räkningar
påminnelser om sådana
jag inte minns att jag fått
Och plånboken dyker
inte alls upp
finns ingenstans
Hål i huvudet helt enkelt
till mitt stora förtret

Timmermanståren

Mäns sorg
iklädd Helly Hansen
med armbågarna på furubordet
Älgkött i plastpåse
som sorgegåva på diskbänken
Sträva timmermanshänder
med misshandlade naglar
tummar finkaffekoppen
doppar småkakor
Huvuden skakas
Ögon fastnar i fjärran
i det förflutna
i det ofattbara
Nerför kinden rinner en tår

Det starka hjärtat

En åttaårig pojke går på en smal, snötäckt stig. På höger sida om honom finns en bergvägg som leder rakt upp mot den tunna luften och de lätta molnen, på vänster sida stupar samma berg ner mot ett forsande vattendrag. Det är brant och oländigt. Pojken bor i Himalaya. Bakom honom går dokumentärfilmaren. Hon är lite rädd och frågar pojken om inte han också är det, rädd för att falla.
" Nej, du måste göra ditt hjärta starkt.  Du måste veta att du inte faller för då faller du inte. Om du däremot tänker att du ska falla då faller du. Här måste alla göra sitt hjärta starkt."

Himmelsk makeover

Om det skulle vara så att Gud finns
och att hen i så fall är en person på ett moln i himlen
Och om det skulle vara så som kristna säger
att himlen är dit man kommer när man dör
och att där är vackert och bra.
Ja, om det skulle vara så
så är jag säker på att Gud ihop med Sankte Per
har dragit igång en renovering,
kanske en extreme home makeover,
och behöver hjälp
för nu är det inte bara min pappa
utan också en annan målarmästare de kallat till sig.
Det är klart att om Gud finns
och vill att himlen ska vara den vackraste platsen,
så nöjer sig hen inte med annat än de bästa.
De med lång erfarenhet och hög arbetsmoral
och som vet att hemligheten med ett vackert resultat
ligger i att vara noggrann med underarbetet.

Storm

På väg hem från yogapasset hindras min väg av nedfallna träd. De hänger tunga över vägen med lövverket yvigt och stort som om de vore ett enda gigantiskt träd. En ensam man sliter med motorsåg och armkraft för att frigöra min väg. Det ångar om honom. Kinderna blossar.
"Vad har hänt?" frågar jag.
"Dä kom en storm!" säger han.
Jag hade inte märkt något. Instängd i yogalokalen, blundandes och andandes hade jag lyckats missa en hel storm.
Det slår mig att det ofta är så. Stormar pågår hela tiden; i närheten, någon annanstans, inom människor, mellan människor. Precis som mannen som röjde bort de stormfällda träden kämpar folk på, banar väg för sig själv och andra medan någon annan inte ens märker av stormen som drar fram.

Kärleksstigen

Tog en promenad i kvällen
Duggregn i ansiktet
Stenskravel under fötterna

Och så

En kärleksförklaring
över hela gångvägens bredd
ristad i marken

Stannade upp
Tittade
Försökte tyda
T eller P?
kanske ett D som hamnat för nära hjärtat
blivit ett med det
T eller P eller D hjärta E
Inringat.

Kärlek
Befäst i gruset.