Idag har det varit en ovanligt stilla dag. Som om hela tillvaron hållit andan i väntan på något.
Såklart är det inte sant. Som vanligt har myrorna haft fullt upp, humlorna har surrat, en tusenfoting har sprungit vidare mot nya djärva mål, tågen har dundrat förbi. Men grannen som alltid bygger på sitt hus har hållit sig stilla och tyst. Ovanligt få människor har gått förbi på vägen.
Eller så är det inte heller sant. Det kanske bara är jag som missat att se dem för att jag varit så inne i mitt. Hundraprocentigt vilande är vad jag ägnat mig åt utan att känna att jag borde göra något annat än att bara närvara. Det är högst ovanligt och mycket välkommet. Ett tillstånd då lugnet sprider sig i kroppen och mjukar upp alla vassa kanter som kan finnas, löser upp stressknutar, stryker aloevera-gel på sår och efterlämnar en värme som kan liknas vid den när man legat en dag i solen utan att bränna sig.
Idag är vinden det enda som rört sig och i den ligger en viss förväntan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar