I någon av X-menfilmerna finns det en kille som plötsligt fäller ut sylvassa taggar över hela kroppen. Riktigt ondskefullt vassa taggar.
Idag har jag varit lite som honom. Upplevelsen av hur taggarna trängt ut ur huden på axlarna och ryggen, spridit sig till armar och ben och så till ansiktet har skavt ungefär lika mycket som när jag ser det på film, men mina taggar har inte varit fullt lika långa och spetsiga. Trots det har de som kommit för nära fått passa sig. En folkilsk taggboll utan vanligt hederligt hyfs har jag vandrat omkring som.
Nu återstår bara trötthet och besvikelsen över att jag om jag måste vara ond mycket hellre hade velat vara Magneto.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar