Roadtrip.
De vita markeringarna på asfalten svischar förbi på sidan om bilen. Tallarna likaså.
Vi passerar ett litet samhälle med en stor skylt:
> Se upp för lyckliga människor <
Vår resa fortsätter. Uttrycket gnager i min hjärna. Som en liten mus.
Se upp för lyckliga människor. Jag tänker mig att jag kommer gående på den gröna gräsmattan där skylten står. Jag tittar upp och där hänger hela det lilla samhällets befolkning ungefär som det hänger skor i filmen Big fish. Men tanken på att de hänger där tar snabbt en morbid vändning, istället för leende människor är deras huvuden tunga deras ögon tomma.
Jag byter tanke.
Se upp för lyckliga människor.
Jag tänker mig att jag kommer gående på den gröna gräsmattan där skylten står. Jag tittar upp och där, i luften, kommer hela befolkningen nerregnande med stora leenden och kulörta tröjor. Den sista biten ner till marken dalar de. De välkomnar mig med ryggdunk och nyfikna ögon. De tar mig med i sin lyckliga gemenskap.
Resan går vidare. Bakom mina solglasögon råder ivrig tankeverksamhet. Jag funderar på hur de marknadsföringsansvariga för samhället tänkte. Se upp för lyckliga människor. Som att det på något vis skulle vara farligt att träffa på dessa lyckliga människor. Eller som skyltarna Kör sakta levande barn, att man bör se upp så att man inte råkar köra på en lycklig människa. Och vilket krav sedan, att bo där och behöva gå omkring och vara lycklig jämt och ständigt.
På E4:an susar bilarna fram i hög hastighet. I mitt huvud susar tanken att de lyckats. Marknadsförarna alltså. Jag kommer inte att glömma det lilla samhället. Kanske kan jag till och med tänka mig att besöka det, bara för att se upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar