En oändlig trötthet
ligger över oss nu
Kväver våra skratt
Förhindrar våra rörelser
Vi befinner oss
i en parkeringsficka
på väg
mellan dåtid och framtid
Verkar inte kunna ta oss härifrån
En blöt ullfilt är tröttheten
som kväver våra skratt
tynger ner våra kroppar
förhindrar närhet
Från avkörningen
vänder vi blickarna
mot de förbipasserande
möjligheterna
eller varandra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar