Allt handlar om att befinna sig på rätt sida järnvägen

"Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv " sjöng Edvard Persson på den tiden världen var svartvit.
"Jag har bott vid en järnväg i hela mitt liv" sjunger jag i fullfärg och lägger till "Iallafall nästan"

Bortsett från några år i tillfälliga lägenheter här och där har jag på olika ställen bott vid en järnväg. Jag har bott så att porslinet i skåpet darrat och skramlat när tåget passerat. Jag har lyssnat till tågvisslan som varnar vid obevakad övergång. Jag har legat sömnlösa nätter och lyssnat till signalblimpandet som föregår tåget. Jag har lärt mig att hålla i trådarna i samtalet under den tystnad som infinner sig medan tåget dånar förbi, om man befinner sig ute. Jag har lärt mig att höra skillnad på godståg, persontåg och rälsbuss och kommer snart att säga som banvaktaren: Den enda gången man vaknar är när tåget av någon anledning inte kommer. Rytmen rubbas.

Men allt handlar om att befinna sig på rätt sida järnvägen.

Inatt skulle jag hämta sonen, hans mormor, moster och kusin vid bussen. För att kunna frakta deras väskor och dem behövde jag en större bil. Detta var planen:
Utgå i god tid från punkt Ö( där jag bor). Passera järnvägen. Hämta bil vid punkt ÖF. Fortsätta till punkt L där jag skulle hämta upp resenärerna. Återvända till punkt ÖF, släppa av tre passagerare, dricka te, byta bil, fortsätta med sonen till punkt Ö.
Detta var vad som hände:
23.25 mottog jag ett sms: Vi kommer till punkt S istället kl 00.10.( Punkt S ligger på min sida av järnvägen,dvs på samma sida som punkt Ö)
Utgå från punkt Ö. Korsa järnvägen. Hämta bil vid punkt ÖF. Vända om och passera järnvägen där det står ett tåg. Jag bromsar in. Tåget rör sig, vilken tur att det är på väg! Tåget stannar. Jag stannar. Väntar. Och väntar. Och väntar. Tunga rostfärgade godsvagnar blockerar min väg.
Annat godståg anländer. Skönt! Det tunga börjar sakta röra sig. Som jättelika daggmaskar slingrar de sig i sakta mak förbi varandra. Det rostfärgade får upp farten och har snart lämnat mitt synfält. Det andra godståget bromsar in och stannar. Och väntar. Och väntar. Och väntar. Stora vita vagnar med explosivt innehåll blockerar min väg.
Ett persontåg anländer norrifrån. I mellanrummet mellan godsvagnarna ser jag sovvagnar, sittvagnar, och bistron rulla förbi. Och äntligen, sakta som en farbror med höftproblem börjar det vita tåget röra sig. Järnvägen blir fri. Bommarna går upp och jag kan fortsätta min färd mot punkt S där de stackars hemkomna utlandsresenärerna står och huttrar i den svenska Helly Hansen-sommaren.

Lärdom av detta: Rätt sida kan vara fel när förutsättningarna ändras! samt Se till att ha ordentligt med god tid på dig!