Jag är förkrossad. Åtminstone mosad och utkletad. Kulturtantstestet (http://www.gp.se/kulturnoje/testadigsjalv/) visade att jag inte är någon kulturtant och uppmanade mig att skaffa en sjal till för att komma närmare målet.
Fast egentligen vet jag att jag inte är där än, att jag har en bit kvar.
För de som ännu inte kommit på att detta är vad man bör sträva efter kommer här lite Kulturtantskunskap:
Första kategorin kulturtant: Den frigjorda. Kännetecken: Lager av sjalar runt de tre h:na( huvud, hals, höft), tunika och vida byxor gärna växtfärgat. Hennafärgat hår, smycken i trä, lera och smide. Doftar rökelse och svett.
Andra kategorin kulturtant: Den intellektuella. Kännetecken: Tunikor i svart eller eventuellt randigt. Matchar glasögonens färg med sjalen samt en accessoar av något slag. Har fotriktiga skor som ändå är relativt smäckra.
Doftar böcker och rödvin.
Tredje kategorin: Den utdöende. Kännetecken: Lagt kort grått hår, kofta med guldknappar, långbyxor med skärp i midjan, läppstift. Doftar tung parfym. Krokig av att ha burit kulturlivet på sina axlar med sina teater-, opera-, och symfoniorkesterbesök.
Själv satsar jag på att plocka det bästa från varje för att på så vis nå mitt mål. Kanske blir resultatet en växtfärgad kofta med skärp i midjan, fotriktiga skor i samma färg som glasögonen, lång tunika samt en svag doft av svett och vin. Och naturligtvis får jag inte glömma: Sjalarna.
2 kommentarer:
Kära du! Misströsta icke! Allt detta är endast yta. Jag vet. Jag har mött din inre kulturtant under många sena kvällar då Amelie från Montmartre snurrat i skivspelaren, rödvinet sköljt ner den mörka chokladen och kalamataoliverna och luften surrat av projekt:-) Kram, vad roligt att du börjat blogga!
Vilken tur, det är lätt att tvivla ibland och fastna i yttre attribut.
Skicka en kommentar