Förutsättningarna är de rätta. Jag eldar i spisen så att jag inte behöver linda in mig i en filt. Jag sitter upprätt på en stol och inte nedsjunken i en soffa. Kanske bör jag också lyssna på julmusik, eller hellre till Musikhjälpen.
Ibland är det så svårt att ta sig för saker man verkligen vill och jag undrar varför eftersom jag vet att jag blir helt uppslukad när jag väl sätter igång? Min lilla verkstad/ateljé nere i källaren har grott igen. Där ligger projekt som ska påbörjas och påbörjade projekt i en salig röra med andra saker som bara hamnat där och jag tänker att på jullovet när det finns mycket tid, då ska jag rensa där, och jag riktigt längtar.
Ibland kan jag bli förfärad över hur fort livet verkar gå och hur mycket jag vill göra och hur jag ska få detta att samsas. Det positiva med det är att jag aldrig någonsin har tråkigt.
När jag var yngre gjorde jag allt på en gång av rädsla för att livet kunde ta slut när som helst; skaffade barn, utbildade mig, jobbade, försökte få en relation att fungera. Nu är jag lugnare, har tillit till att var sak har sin tid, kanske också för att jag hunnit med de saker som jag tyckte var livsviktiga.
Kanske har jag skrivit om det här förr, det känns bekant, eller så är det bara för att jag umgåtts med mina tankar tidigare.
Men även om jag känner mig så pass lugn och tillfreds att jag kan kosta på mig att slumra till i soffan då och då så behöver jag ibland ta mig i kragen, sätta mig rakryggad på en stol och ta itu med det jag vill.
Fast nu har jag skrivit så länge att jag knappt hinner med några julkort innan mitt yogapass. En liten stund i soffan kanske inte skadar...eller näh!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar