Jag fick en flaska lättglögg för ett tag sedan. Den har stått oöppnad men idag tror jag det är dags att skruva av korken, värma och dricka. För idag vill jag utbringa en skål för dem som inte längre finns här. För alla de som gått före i släktledet och som jag har att tacka för att jag finns till.
Om någon endaste av dem hade gjort ett annat val någonstans hade den delen av historien som är min med största sannolikhet sett annorlunda ut och jag hade inte suttit här och bloggat om det. Jag är oerhört glad över att de funnits och att jag får vara en del av en lång och om man tänker på det ganska skör tråd.
Det vill jag hylla med något värmande och alkoholfritt eftersom jag känner människor som lämnat oss fastän de fortfarande är i livet. Sådana som valt alkoholen framför livet med oss andra.
Ibland är det en svårare sorg att bära än när någon faktiskt dött, det att se en människa gå ner sig och vända sig bort. När man måste släppa greppet fastän människan i fråga är handgripligen gripbar. Att gå balansgång mellan hopp och förtvivlan kan vara svårare än att hänge sig åt förtvivlan när någon närstående dött och till slut inse att det inte går att förtvivla mer.
Jag vill också värma glögg och skåla för de människor som inte tillhör släktledet men som någon gång korsat min väg.
Alla dessa människor har gett mig något, påverkat mina beslut och mina steg så att jag gör val som kanske någon avlägsen släkting i framtiden kommer att var tacksam över... eller förbanna, vem vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar