Idag har jag berättat Granen av Tove Jansson för ett gäng barn, lärare och bibliotekarie. För er som inte känner till den rekommenderar jag den varmt.
I korta drag handlar den om att invånarna i Mumindalen ordnar inför jul medan självaste Muminfamiljen som alltid brukar ligga i ide hela vintern blir väckta och försöker bilda sig en uppfattning om vad alla håller på med och vad julen egentligen är. Det är humoristiskt och om man vill, lite kritiskt.
En liten flicka sa efteråt "Jag förstod varför de klädde granen som de gjorde, det var för att de brukade sova och inte visste hur man firar jul". Hon hade bildat sig en uppfattning och skapat en betydelse. Barnen berättade sedan hur de brukade klä granen.
När jag var på väg hem så tänkte jag på att det nog inte skadar att se på julen med nya eller andra ögon ibland. Att försöka bli ett mumintroll för ett ögonblick och titta på vad det är vi håller på med och vad vi vill göra och vad vi gör bara för att vi alltid gjort så eller för att det av någon anledning förväntas av oss. Att höja blicken och se på oss människor med samma värme och humor som Tove Jansson gör i Muminböckerna och att sedan som flickan bilda sig en uppfattning och skapa en betydelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar