"Du är inte mer än ett tomtebloss i mitt liv" hade han sagt och hon hade stått kvar ute i snön och känt sig lika förkolnad som hans uttalande lät påskina.
Ändå hade hon stannat kvar hela julmiddagen och kvällen med hans släkt och familj. Vad hade hon för val? De var långt från allt och ingen kollektivtrafik fanns att tillgå på själva julaftonen.
Han hade inte sagt att hon var utbrunnen, att hon gjort sitt, sprakat klart för honom men hon förstod det på sättet han behandlade henne. Ingen annan verkade lägga märke till något. Den förlorade sonen var tillbaka med ett nytt tomtebloss vid sin sida. Ett av många som efter användandet skulle slängas och glömmas bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar