Lucka 1
Adventsstjärnor
Så hänger de i fönstren och sprider sitt ljus. Så välkomna i vintermörkret. Men innan de är på plats, varje år, funderar jag på hur det är tänkt att man ska sätta upp dem. Varje år tänker jag att mitt sätt nog är ett hittepå. Varje år tänker jag också att de kanske börjar brinna. Hur vet jag egentligen att inte glödlampan nuddar pappen och bränner hål.
Men min oro skingras så snart de lyser upp mitt liv och jag tänker att jag aldrig någonsin vill ta ner dem. Så tänker jag varje år till någon gång i januari då jag plötsligt får en oemotståndlig lust att plocka bort dem.
Då har de gjort sitt. Så får de ligga i källaren.
I år hade en stjärna gått sönder, inte en av papp utan en med led-lampor. Hallfönstret är mörkt och sorgset och lite jag med. Jag vill laga men vet inte hur. Kanske trä i en annan slinga. För jag tänker att den inte har gjort sitt än. Att den kan mer än så. Att det räcker med att den får ligga i källaren under större delen av året, att den inte ska behöva ligga i soporna, för den är fortfarande fin, bara slocknad.
Och jag tänker på människor som av någon anledning slocknat men som fortfarande är fina om bara någon bemödar sig att se det.
Och jag tänker att advent kan vara en sån tid då man bemödar sig och ser och lyser upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar