Det bidde en tumme...

Den här veckan är allt som i den där gamla berättelsen som jag inte ens kommer ihåg hur den går, bara att planen var att göra ett stort plagg men att det slutar med en tumme. Jag tror att det är någon som går till skräddaren för att få något uppsytt men när han kommer tillbaka ber skräddaren honom om mer tid, och varje gång har plagget krympt till något mindre. Är det någon som kan den får ni gärna dela med er?.
Den här veckan susar det i huvudet av tankar och projekt ligger travade i högar, men inget blir mer än en tumme. Det fina är att jag tycker att det är helt okej. Att jag vet att det en annan gång slutar annorlunda, att jag besitter kapaciteten att sy plagget och framförallt att jag fortsätter försöka. Jag behöver bara kliva bort lite och sitta och värma tummen en stund med det som faktiskt har blivit.