Jag har alltid sökt mig till utkanten
alltid trivts bäst där
med en lagom dos längtan efter samhörighet
men redo att fly så fort allt blir för likriktat.
Jag har alltid velat ha möjligheten
att kliva ur och slå mig lös
kunna gå ut och titta in
eller bara gå ifrån
och inte sitta fast.
Jag är mycket tacksam mot de människor
som låter mig vara sådan
som lärt mig att utkantsskap inte
behöver betyda utanförskap
att jag inte behöver välja
mellan det
och samhörighet
utan att båda kan existera samtidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar