En liten fågel väcker mig om morgonen.
Den knackar med näbben mot fönsterblecket
eller mot balkongräcket.
Den säger mig: Det är dags att stiga upp! En ny dag börjar.
Jag smyger upp
tyst på tå
och kikar genom hålet i rullgardinen
Jag kan inte motstå
mot fågeln är sömnen chanslös.
Ibland sitter den där
med huvudet på sned
på fågelvis.
Ibland har den hunnit därifrån,
kanske skrämts bort,
tills nästa morgon
som den tycker att
jag sovit tillräckligt länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar