Det började bra med fällkniven. Ligga på rygg, dra upp ben och armar, magen får jobba. Det gick fint! Ett tag. Sedan började jag så smått likna en schweizisk armékniv eller vad de heter( och hur det stavas?). En sån där med korkskruv och sax, nagelfil och såg, konservöppnare och ja, kniv. En sådan med alla delar utfällda samtidigt åt olika håll förvandlades jag till efter ett tag då benen och armarna spretade ut från bålen som låg på mattan och kämpade med att se ut som en fällkniv igen. Mitt huvud låg och tänkte att min kropp var en oformlig massa kött medan mina öron tog in ledarens hurtiga "Kom igen nu! Lite till! Tempo! Det här klarar magen!"
Och så idag, andra dagen efter mitt fall från fällkniv till universalverktyg utan användningsområde liknar jag mest en kniv med brutet blad. När jag suttit ett tag har jag svårt att räta ut kroppen för magmusklerna säger ifrån och att skratta är inte att tänka på förstås. Men naturligtvis kommer jag nu att viga mitt liv till att bli fällkniv tills magmusklerna är hårda som stål och sinnet skarp som en nyslipad egg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar