Sedan bara drömmar...

Jag kom hem till ledsna tomatplantor. De stod och slokade i fönstret för att jag glömt att vattna. Genast gjorde jag det och betraktade sedan hur de långsamt återfick sin stolthet. Under tiden färdades simmiga trötta tankar genom huvudet. De försökte få fäste, tydlighet, men drog bara vidare i en maklig ström där allting höll sig under ytan, formlöst och flytande, för att övergå i någon slags inkörsport till drömmar. Och just då, i det ögonblick då vakenhet och sömn ska till att mötas, en tanke lika rakryggad som en vattnad tomatplanta. En visshet, en övertygelse om att sömn kommer att vara för mig vad vattnet var för tomaterna. Sedan bara drömmar...