Kände att panik kanske borde infinna sig över allt som måste göras och färdigställas, men insåg att panik inte ligger för mig en dag som denna. Överlag har jag lagt märke till att min benägenhet att uppgå i känsloytterligheter mattats av. Måste vara yogan och kanske åldern. Den eftersträvade balansen finns inom räckhåll. Bara jag inte förvandlas till en avtrubbad likgiltig skugga så är lite inre frid inget jag tackar nej till. Eller så skjuter jag bara upp paniken till imorgon och tar vilodag idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar