Jag började året med att byta ut min tjocktv mot en platt. Ja jag
vet, jag hade tjocktv och jag hade gärna haft kvar den. Den fungerade
utmärkt. Fungerar utmärkt. Och jag är konsumtionsfientlig, inte
utvecklingsfientlig. Men jag gav vika inför den andre familjemedlemmen.
Det kallas visst att kompromissa och är sådant man gör i relationer, har
jag hört, men jag gjorde det inte utan protest. Min protest gick ut
över expediten i affären. Han drabbades av min tjurighet och
tyckte antagligen att jag var en bakåtsträvande och
teknikfientlig(vilket jag till viss del i och för sig är, men det tänker
jag inte bjussa honom på) surkärringkund. Jag för min del tänkte att
han liknade sin tv-soffa i form och konsistens. När han sedan klämde ur
sig att ingen köper så små tvapparater som 32" nuförtiden så klämde jag
ur mig "Watch me!" och handlade av honom bara för att slippa den
själsdödande aktiviteten det innebär att uppsöka en annan sådan affär,
eller förresten vilken affär som helst som inte säljer mat eller
böcker.
Väl hemma fick inte den slimma tv:n in några kanaler och
jag fick vatten på min kvarn. Jag ondgjorde mig och hotade med att ringa
upp soffpotatisen som inte ens orkade bemöda sig med att stå upp och
betjäna kunden utan satte sig på ett gäng tvapparater extralarge. Som
man brukar säga; sådan herre sådan tv!
Nej jag vet att det kanske
inte är ett bra sätt att inviga det nya året, att gå till angrepp
mot en intet ont anande expedit som säkert är en alldeles utmärkt
människa på många sätt och vis med många fina kvaliteter. När jag tänker
efter så kanske jag egentligen borde ha tagit hem honom och använt som
fåtölj när jag så småningom fått in kanalerna på min nya tv.
2014-Mycket möjligt ett surkärringår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar