Stegen knarrar i snön
Ögonfransarna fångar in snöflingorna
Solen vilar strax ovanför bergkammen
Elen rusar i kraftledningarna
På vägen möter jag en lekkamrat från förr
Nu är vi knappt ens bekanta
Jag har bilder av oss som små;
Jag på toaletten,
hon i pottstolen bredvid
Vi i sandlådan
med galonbyxor och lervattenkaffe
som jag hade tillagat
och hon drack
Då hade jag lugg och en tjurig uppsyn
numera bara tjurighet.
Hon går fort med röda kinder
Vi säger hej!
och så är då och nu
i ett ögonblick förbi.
Vid vägskälet står en bil.
Den lyser röd mot allt det vita.
En kvinna står bredvid.
Hennes hår är svart som hennes smartphone.
Hon fotograferar det snöklädda landskapet.
Kanske kommer jag i vägen?
och skyndar mig ur bild.
Hon ropar att fotot blev bra
Hon gör tummen upp.
Jag vinkar när hon åker därifrån.
På väg tillbaka har solen gömt sig bakom berget
Snöflingorna har smält och trillat nerför kinderna.
Stegen knarrar och
elen rusar alltjämt i ledningarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar