Hennes längtan var så stor
att den växte till ett berg under hennes fötter
Från dess topp kunde hon blicka ut över
milsvid skog
ett lapptäcke av fält i varierande färgskala
och om kvällen
ljuset från stadens gatlyktor
Och fastän hon ännu inte riktigt förstod
roten till sin egen längtan
insåg hon att den tagit henne så långt
att hon nu såg det som tidigare varit dolt.
1 kommentar:
Å, så vackert!
Och själv ser jag förstås också Österåsen framför mig...längtar dit och längtar dig!
Kram
Skicka en kommentar