Det var en gång en man som återkommande målade in sig i ett hörn. Inte för att han på något sätt saknade insikten om att det kunde hända, utan för att han förlorade sig så i arbetet. Han följde golvplankornas yta med penseln, engagerade sig i varje rörelse, njöt av färgens inverkan på sinnet och av glansen penselstråna efterlämnade. Han glömde tid och rum. Glömde var han befann sig och märkte inte att hörnet närmade sig. Så blev han gång efter annan stående i hörnet, betraktandes färgen som torkade, långsamt.
Tills en dag då han slutade vänta och dansade loss i den våta färgen. Han tog avstamp från hörnet och skuttade vidare ut i färghavet. Hans gummisulade skor gjorde piruett efter piruett och efterlämnade det vackraste mönster han någonsin skådat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar