I morse medan jag sträckte mig efter perkulatorn för att hälla upp en kopp kaffe tänkte jag på hur fantastiskt det är att jag inte varit förkyld på, ja jag kan inte ens komma ihåg hur länge. Vidare tänkte jag på att ryggen håller sig på plats och kände mig stolt över att jag nog lyckats med företaget att träna och stabilisera upp "hela korsetten" som det brukar heta. Jag kände mig stark och oövervinnerlig.
En timme senare under morgonens joggingrunda small det till i vaden och förvandlade det som jag inbillar mig spänstiga löpsteget till linkande och vaden till hård och svullen.
Nåja.
Jag är inte förkyld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar