lördag 22 december 2012

Som betongskärvor

För en stund vill jag uppgå i dig,
ingå i dig, gömma mig, försvinna, utplånas.
Bryta bort ensamhetens stela kappa.
Låta den falla i bitar, som betongskärvor, till marken.

2 kommentarer:

Eva Trillian sa...

Vemodigt vackert så min själ berörs!

Sara-Kajsa Vilgotsdotter Lundgren sa...

Tack snälla! Jag märker att jag inte är den bästa på det här med bloggandet eftersom jag upptäckte den här kommentaren först idag.