Och så kommer rädslan...

Hjärnan ockuperad av arbete
dagar som staplas på varandra
som vedträn i travar
vakna, äta, jobba, äta, sova
och däremellan
tvätta, skotta, städa, handla
och så
skratta, gråta, älska, umgås.

Dagar, som pärlor på en tråd
där en självklart följer en annan
och bildar en helhet

Sedan kommer rädslan

Hjärnan tömd på arbete
dagarna som träd
de skall fällas, kvistas och barkas
huggas
av egen kraft

Det är då rädslan kommer

Att det inte ska gå
att vi kommer att sitta där
tuggandes varsin prinskorv
eller köttbulle
som blir till smaklöst gummi i munnen
Att en frostig vind blåser bort
julstämningen
och att all ansträngning varit förgäves

och så kommer rädslan

över att tomheten ska bli för påtaglig
och sorgen för stor.