En kväll klättrade hon upp på taket. Ville komma närmare månen och stjärnorna. Ville ostört betrakta dem.
När hon satt där, lycklig i sin ensamhet, hörde hon ett prassel. I trädet en bit bort satt någon, liksom henne med huvudet vänt mot himlen. Tyst betraktade hon personen. Upplevde att den inkräktade. Men så småningom, när hon upptäckte att den inte störde, vände hon åter blicken mot månen och stjärnorna. Då kändes det fint på nåt vis, att de delade en upplevelse, var och en för sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar