Det var rätt vackert ändå, igårkväll när gatlyktorna fick isen att gnistra som om den var strösslad med glitter. Som alltid handlar det om att ställa in ögonen, ställa in tanken, fokusera. Om att välja magin när man behöver den.
Men ibland är behovet av sagoskimmer större än vad verkligheten har att erbjuda och när landskapet är snöfattigt och grådaskigt så skulle jag vilja ha en snökula. En hel samling snökulor. Av gammeldags modell. Som en spåkula där jag när som helst kan vända och skaka och få det att snöa.
Jag vet att man kan göra sådana själv, av upp- och nervända burkar och plastdjur och fastän jag gärna förespråkar DIY så är det inte samma sak. Det blir fel form, alldeles för mycket burk och för lite kula, alltför mycket räfflad botten som då blir topp och för lite glatt kristallklar yta.
Jag såg en film en gång där en snökula spelade en avgörande roll. Jag kom in i filmen lite sent och tänkte att det var en feelgood och att det passade bra, tills ena personen slog ihjäl den andre personen med tidigare nämnda snökula. Det var inte riktigt meningen och inte vidare genomtänkt och ingenting som jag skulle använda mina eventuella snökulor till men det gjorde filmen mycket intressantare och min fascination för snökulor var född. Den var så betydelsebärande redan innan dråpet och stod som symbol för så mycket som hade kunnat vara men inte var i de människornas liv.
Och just nu skulle jag bara vilja ha lite snöfall. Det skulle kunna vara så men det är inte så och då får man hjälpa verkligheten lite på traven genom att ställa upp en hel hylla med snökulor. En hel hylla med olika små världar där det när som helst kan snöa. Med det och lite glöggdoft och jazzig julmusik så skulle det nog kunna skapas magi. Och skulle det komma en inbrottstjuv så vet jag ju hur det också går att använda en snökula även om det inte rekommenderas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar