Om att vända skeden och minnas

Han var född på årets kortaste dag.
Idag skulle han blivit sjuttiosex år och vi skulle ha ätit napoleonbakelser. Han skulle ha vänt skeden upp och ner i munnen för att det blev mycket godare så och för att det var så han gjorde. Utom när han var sjuk, då han hade behövt äta en bakelse eftersom han var så smal att skuldrorna pekade ut från ryggen, men då ville han inte ha, inte ens Napoleon.
Men vi ska äta idag. Vi ska köpa varsin trots att man bara orkar äta en halv och fastän de innehåller alldeles för mycket laktos för att min mage ska må bra.
Vi ska knacka sönder den rosa glasyren och det översta lagret smördeg med skeden och se hur bakelsen faller ihop och hur grädden trycks ut åt sidorna på Napoleonbakelsevis. Och vi ska vända skeden i munnen för att det blir mycket godare så och för att det var så han gjorde.