Små förrymda solar

Clementinerna rullade ut över parkeringen
som orangea små bollar mot den mörka asfalten
De smet mellan nätet och lådkanten
såg sin frihet och hoppade
Ingen bil körde över dem
förarna rattade slalom
mellan de utplacerade solarna
Jag fortsatte mot bilen
med allt för många kassar
allt för otillräckliga armar
för att hålla lådan upprätt
för att förhindra clementinernas flykt
Och där fanns tröttheten
och telefonen utan pengar
och halsduken som blåste över ögonen
och fredagen som gick över i kväll
och julen i antågande
och människorna i strid ström
mot fredagsmyset
Mina clementiner utspridda men hela
fann sig i att bli upplockade
när kassarna nått bilen
när mina armar frigjorts
Och asfalten fann sig i att inte längre vara upplyst
av små förrymda solar