Den här helgen har jag äntligen haft utrymme att andas, trots eller snarare tack vare att huset varit invaderat av tonårsgrabbar och datorer, luktat chips och läsk och vibrerat av dunkande musik. Jag hade inte annat val än att stänga in mig i sovrummet med en bok. Kanske var det just det som behövdes för att de senaste veckornas intensiva tempo skulle rinna av mina axlar och låta bröstkorgen expandera. Och när killarna lämnade huset trötta men glada var det som om något av deras energi stannade kvar, gav ny kraft till de ständigt förekommande vardagssysslorna. Så nu när söndagskvällen är här och mörkret ligger tjockt utanför fönstret och huset är relativt städat, tvätten hängd, en ram till tavlan som målades för längesen äntligen snickrad, och vackraste joggingturen längs den spegelblanka älven kantad av gullövade träd genomförd, ja då ligger lugnet som bomull runt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar