Ibland är livet självt så förunderligt pedagogiskt. Som härom kvällen då Yogitepåsen förkroppsligade( om nu förkroppsliga är rätt ord för en tepåse, måste väl vara bättre än personifiera iallafall) sitt eget budskap genom att klistra det mot kompostlådelocket där den låg instängd och omgiven av diverse matrester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar