Natten var ljus
gardinen tunn
lakanen vridna
Armarna runt henne
menade kärleksfulla
men för henne
fängslande
Utanför var hustaken
gatorna
den stilla nattluften
I den svävade hon
över den sovande staden
fri och tunn som gardinen
tills hon återvände,
med morgonljuset,
möjlig att omfamna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar