Trots och fastän

Hennes två tidigare äkta män hade dött i cancer. Hon var nu änka för andra gången. Och fastän han inte hade någon lust att sitta ensam på ålders höst utan föredrog att ha någon att titta på nyheterna och något trevligt underhållningsprogram på tv med, och fastän de skrattade tillsammans och kunde prata om sådant som kändes viktigt och hade kramats några gånger så tvekade han. Trots att han var en rationell och logiskt tänkande varelse och om inte direkt ateist eller agnostiker utan så där vanligt kristen som folk är mest, så där så det knappast räknas annat än på skattesedeln så rörde sig i honom en tvekan. För tänk om det vilade en förbannelse över henne som gjorde att han om han accepterade och flyttade hem till henne också skulle drabbas av cancer och gå bort. Eller möjligen om den onda spiralen vari hon befann sig kunde brytas med honom, om han kunde befria henne och ändra hennes öde. Och fastän han gärna ville tro att han var en logisk, rationell och pragmatisk person utan någon ödestro eller annan tro om man bortser från de gånger han hamnat i knipa och trots allt anropade någon slags högre makt så tvekade han.