Hemma bäst eller Där lampan glappar

"Hemma är där du hänger din hatt" "Hemma är där ditt hjärta är"
För mig är hemma den plats där man behöver öppna sopskåpet för att få upp diskmaskinsluckan och där man måste hitta absolut rätt läge för sladden till lampan för att den inte ska glappa. Det är platsen där sådana små missöden upptäcks och man tänker att; det måste jag ta tag i! men som man sedan vänjer sig vid, så mycket att man inte längre tänker på att tillfälliga besökare kanske finner det underligt att lampan måste stå med sladden vikt och intryckt mot soffan för att fungera. Samt att det alltid smäller till när de artiga gästerna ska ställa in porslinet i diskmaskinen och krockar diskmaskinsluckan i köksskåpshandtaget.
För mig är det egenheterna och de små skavankerna som gör hemmet till hemma. De saker som vi som bor här och de som besöker oss ofta vet om och lever med, och som gör de tillfälliga besökare som gillar läget istället för att skaka på huvudet till mera hemma än andra.
Ibland tänker jag på om jag någon gång ska sälja, vem vill bo här? I avfolkningsbygd eller jag menar utrymmesbygd och med diskmaskinöppnarproblematik. Sedan slår det mig att jag knappast är unik i universum, att det rimligtvis finns fler som jag som behöver utrymmet man har här, som blir trötta av för mycket yttre stimulans och som behöver små skavanker och egenheter runt omkring sig för att matcha dem inuti.
Och jag tänker att den dagen kommer de kanske inte att besväras av diskmaskinen utan riva ut hela köket för att skaffa sig egna skavanker och speciallösningar. Eller så kommer de kanske helt enkelt bara att hänga sin hatt och bosätta sitt hjärta här precis så som vi gör nu.