Idag började arbetet efter julledigheten och jag hade samma känsla som efter sommarlovet när jag var barn. En känsla av att anlända i rymdfarkost till en ny planet och ta sina första svävande steg på okänd mark....för att sedan upptäcka att allt är som vanligt, att det är som att ta vid där det slutade innan ledigheten.
Jag antar att man kan säga att jag verkligen varit ledig då, att jag med sinne och kropp verkligen befunnit mig någon annanstans under den lediga tiden.
När jag var yngre blev jag alltid förvånad över hur vanligt allt var. Var och en drog sin resumé över sommaraktiviteter, skrev kanske en berättelse om det men sedan återgick allt i skollunk. Bara skrapsåren på knäna och solbrännan skvallrade om den tid som varit.
Och kanske är det därför loven och semestern uppskattas så mycket. För att man vet att det kommer att bli som vanligt ganska snart igen. Kanske är det därför det är svårt att njuta av sin ledighet när man är arbetslös på oviss tid.
Men ändå, ibland kan jag önska, att det skulle vara lite mer rymdresor i vardagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar