Överraskningsmoment

Det var någon som ringde och sökte dig idag, sa sonen. Hon skulle ringa igen.
Och det ringde igen. Jag lyfte på luren och ett svårplacerat ljud hördes, som ett skrik men inte ett skräckfilmstjejskrik utan mer ett när-man-går-i-egna-tankar-och-någon-plötsligt-dyker-uppskrik. Sedan började en typiskt försäljar/undersökningsröst prata. Det var bara det att rösten hade svårt att hålla sig för skratt. Jag hörde hur den försökte hålla undersökartonfallet under kontroll men att det inte lyckades. Tillslut sa hon: Ursäkta mig.
Jag blev också full i skratt och undrade vad som var så roligt?
Min kollega sa något till mig men jag hörde inte så då röt han till och jag blev så överraskad.
Jag förstår då att "skriket" jag hört måste ha varit antingen kollegan som röt eller min undersökare som blev överraskad.
Det överraskande skrattet som smittade av sig på mig gjorde att samtalet som annars hade varit av vanlig försäljar/undersökningskaraktär, dvs där jag motvilligt svarar på frågor och himlar med ögonen i ena änden och försäljaren/undersökaren tuggar sin förhandsskrivna text i andra, blev öppnare och personligare. Och som tur var var det som sagt en undersökare och inte en försäljare för vem vet om jag då inte faktiskt gått med på kalsonger, strumpor, kosttillskott eller vad det än kan tänkas ha varit.