I kassan gör jag en snabb avläsning; många varor före mig, semestervikarie. Jag byter kö!
I min nya kassa får damen före problem med sitt kort, sedan vill hon veta saldot och när hon får kvittot med saldo kan hon inte se vad det står. Under tiden har min förra kö betats av och jag hade varit igenom om jag hade stått kvar. Jag skakar på huvudet och när det blir min tur säger jag till kassören; "Man ska aldrig byta kö, det går inte fortare."
"På nåt vis vill man alltid ha den effektivaste kön" säger han.
Jag håller med men säger sedan "Jag har inte ens bråttom" För det slår mig att jag har inte bråttom, varför måste jag då ställa mig i en annan kö för att jag tror att den går fortare? Vad är det för underligt beteende? Har de sin grund i stenåldershjärnan kopplat till flykt och överlevnad eller är det ett resultat av stress och presterandekultur? Vad gör egentligen några sekunder eller minuter längre i en kö för skillnad? De frusna varorna hinner inte tina nämnvärt på den tiden. Frukten och grönsakerna hinner inte ruttna. Kött köpte jag inte men hade jag gjort det hade det inte hunnit bli skämt.
Men det förstås, under dessa sekunder eller minuter hade någon kunnat råka backa in i min bil på parkeringen. Något som inte hade hänt om jag kommit ut ur affären tidigare och åkt iväg med bilen. Å andra sidan kanske jag om jag kommit ut tidigare blivit påkörd av en bil som eftersom jag kom ut några minuter senare hunnit passera och parkera.
Så i och för sig kan kanske några sekunder och minuter ha en avgörande betydelse, men det är ändå inget att ha bråttom över. Tänk om man i varje ögonblick av livet skulle ta hänsyn till alla om och utifall att som skulle kunna tänkas inträffa!
Den kassör som då fick mig i sin kö skulle bli tokig. Och jag med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar