Känslan av spindelnät

Det känns som att jag glömt något. Hela tiden går jag omkring med en bestämd men ändå diffus känsla av att det är något jag missat. Det, vad det nu är, är halt som en tvål i ett badkar och lekar kurragömma bland mina hjärnhalvor. Det sprider sig ner mot magen och irrar omkring där som ett instängt bi. Jag har den där känslan av att när som helst gå rakt in i ett spindelnät. Den, när man inte ser att något blockerar vägen förrän man har hela ansiktet fullt med tunn, klibbig väv och man har ödelagt den stackars spindelns arbete.