Hallå!

Hallå! ville hon säga. Hallå, hallå! Men sa det inte. Tänkte kanske att det skulle studsa tillbaka mot henne, eka mellan stängda öron. Tänkte att mottagaren hade vänt sig bort och inte längre ville se eller höra. Hon ville inte längre vifta och hoppa upp och ner för att synas utan bara bli sedd. Inte behöva påvisa sin existens.