Bubbelbadet verkar varmt och inbjudande. Jag vill sitta där ett tag och låta bubblorna göra min kropp avslappnad och mjuk. För sent ser jag att bubbelbadet är upptaget. Där sitter någon dold bakom en växt. Jag tvekar, men inser att det skulle bli alltför tydligt om jag vänder om nu när jag dessutom sagt högt och tydligt att jag ska bubbla.
Mina fötter kliver ner för trappstegen. Jag snavar eftersom bassängen är ny för mig men sätter mig sedan - och hamnar i hissläget. Det läge då man inte vet vart man ska titta, om man ska säga något eller låta bli? Bubbelbadet är alldeles för litet för oss två.
Istället för att fungera som massage skaver bubblorna mot kroppen. Allt blir obekvämt men ingen av oss ger upp och lämnar badet. Jag säger något, får ett svar, sedan tystnad och ögon som letar efter något intressant någon annanstans. Men inget intressant händer i badhuset. Vatten strilar, en mamma gäspar. Desperat vänder vi huvudena i underliga lägen för att slippa se varann i ögonen. Sedan avtar bubblet. Vattnet blir stilla och tystnaden ännu mer rådande. Genom den genomskinliga vattenytan syns våra fötter och ben som ingen av oss kan sträcka ut. Bassängen är formad så att vi sitter fastkilade i ett läge. Det läget är: alldeles för nära.
Så ser jag den! Skylten där det står att man bör lämna badet när det inte bubblar för att vattnet ska renas. Jag ser min chans och hasplar ur mig något om detta medan jag snabbt reser mig med badkläderna stramande om kroppen. Jag kliver upp två trappsteg och lämnar lättad det besvärande bubbelbadet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar