Hon tyckte om att boa in sig. Göra sig hemmastadd. Mysa. Om hon så var på besök hos någon, i ett hotellrum eller i en husvagn så ordnade hon så att hon kände sig hemma. Hon hängde in sina kläder i garderoben, bäddade sängen, gjorde en kanna te och placerade ut några medhavda ljuslyktor. Kylskåpet fyllde hon med goda grejer så att man när som helst kunde ta sig en munsbit.
Sådan var hon och därmed helt övertygad att om hon bara skulle få bygga bo i någons hjärta så skulle hon göra det riktigt hemtrevligt. Hon planerade att sätta upp en hängmatta så att hon kunde ligga där och gunga i takt med hjärtslagen. Inboad.
Hon bodde i resväska. Hennes få ägodelar bar hon med sig när hon gjorde nedslag i tid och rum men hon lämnade sällan några spår efter sig. Möjligen i människors medvetanden men det kunde hon inte uttala sig om. Hon stannade aldrig och frågade.
Hon var aldrig riktigt hemma oavsett slott eller koja. Hon var alltid hemma om man föredrog att se det så. Hon var en älskvärd vagabond som slog ut klaffarna i de hjärtan hon besökte, i jakt på mera rymd. Det var inte det att hon strävade efter ljust och fräscht, bara fritt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar