Musslan

det är jag det.

det är så mycket av allting
massor av ansikten i cyberrymden
oceaner av vardagsbestyr stelnade i bilder
flödande i strid ström

och jag stänger av
stänger ner
vill vara i fred

i musselskalet

ändå bidrar jag med mina ord,
mina vardagsbestyr stelnade i meningar,
sjösätter dem i oceanen
skickar ut dem i rymden

det passar en mussla bra
att inte veta var de flyter i land
vilka vågor de sätter i svallning
vilka svarta hål de försvinner i

och då och då
ibland
dyker någon upp
och gläntar på skalet