Häromdagen ritades det godisland på en lektion i arbetet med en pjäs. Vid åsynen av godisklubbsträd utbrast jag spontant "åh vad gott". Sekunden senare slog det mig att jag inte äter godis och att jag nog skulle känna inför ett godisland ungefär som jag känner i enorma matbutiker med hela väggar fyllda av korvar och kött. Avsmak.
Jag skulle antagligen tycka det var för sliskigt och kladdigt och min mage skulle surna ihop och protestera. Om det inte fanns en sjö av mörk choklad, förstås. Då skulle jag hoppa i med detsamma.
Ändå är tanken på ett godisland en sådan barndröm att jag som vuxen ickegodisätare utbrister "åhhh". Ett fantasilandskap att kliva in i och bli lycklig. Där allt är färgrik och doftande. Och möjligt. Det till synes ouppnåeliga är plötsligt högst närvarande.
Och det slår mig att mina fredagar är sådana godislandskap att kliva in i. Fulla av möjligheter. Och jag är så tacksam över att kunna ta en enkel till godislandet och att jag sedan när jag väljer att boka returen kan smuggla med mig valda delar av det goda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar